Nog blev det ett annorlunda reseår i år! Om vi tänker tillbaka så har förutsättningarna ändrats gång på gång, och vi människor anpassar oss. Nu är hösten här och nu gäller det att anpassa sig igen.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Ett annorlunda reseår
Reseåret 2019 besökte vi tio europeiska länder och två länder utanför Europa. Året innan var nog inte så annorlunda, och kanske inte året innan dess heller. Men 2020? Vi besökte en resemässa i Tallinn i februari och därefter ströps, som bekant, allt resande utanför landets gränser. Ett tag fick man till och med hålla sig inom länets gränser.
Att resa inomläns och utomläns
Det är konstigt ändå vad man anpassar sig. I våras fick vi restriktioner om att hålla oss inom länet, och dessutom helst utomhus. Vi började (liksom många andra) utforska naturreservat och parker i närområdet. Det blev ett litet “äventyr” att leta upp nya utflyktsmål och sedan ta sig dit med bil eller elcykel.
När vi gjorde vår första “utomlänsresa” var det för att hämta husbilen från vinterförvaringen i Värmland. Oj, så exotiskt det plötsligt kändes att resa “utomläns”.
Sommar och #svemester
Liksom många andra upptäckte vi Sverige i somras. Att vi inte var ensamma på semestervägarna märktes eftersom det var nästan hopplöst att få plats på en camping eller ställplats. Men bortsett från den lilla utmaningen så var det fantastiskt. Göta kanal, Trollhätte kanal och Dalslands kanal – de levererade alla!
Och så kom hösten …
På slutet av sommaren var läget i Europa lite bättre. Vi vågade oss iväg på en Viking Line-kryssning (som kändes väldigt trygg!) och därefter rullade vi med husbilen till Polen och Tjeckien. Oj, vad roligt att resa i Europa igen!
Men, nu känns det som att vi på nytt får vänja oss vid ökade smittotal och försiktighet. Restriktionerna är visserligen inte lika hårda som i våras, men man känner av det vänder åt fel håll. Det är återigen svårt att planera.
Vad ska man se fram emot nu?
Det är sorgligt att se att smittan ökar runt om oss igen, men vi hoppas att vi är lite bättre rustade nu. Vi hoppas också att människor kommer ihåg att fortfarande försöka hålla avstånd. Men vad ska man då se fram emot medan höstmörkret sänker sig?
Jag tror att vi människor är ganska anpassningsbara. Kanske har man redan ställt om från de stora resorna till de lite mindre utflykterna, i sitt medvetande. Så som när vi i våras plötsligt tyckte att “utomläns” snuddade vid att vara exotiskt. Eller så har man planerat sina utlandsresor på ett sätt som man känner fungerar idag.
Vi är just nu inställda på morgonjogg i Karlbersparken, mustiga höstmiddagar, myskvällar framför TV:n och spännande utflykter i närområdet. Vi är också öppna för resor och äventyr lite längre bort, om och när det känns rätt. Vi tar det som det kommer, och det känns helt ok!
Hur känner du för detta annorlunda reseår? Hur upplever du din förmåga att anpassa dig?
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Daniel på FlyingDryden säger:
Jag har gjort tre resor i sensommar och höst, som blivit väldigt lyckade så helt stilla står det inte.. Rom (preciiiiiis i rätt tid vad det verkar), Abisko och Österlen för två veckor sedan. Mycket fint. Sitter och planerar en tripp till västkusten men kan inte riktigt bestämma mig om det är läge eller inte, framförallt inte när jag ska träffa ett knippe 70+:are där nere, a.k.a föräldrar.
Man kan ju lätt tro att pengarna man inte lägger på långa resor nu då istället läggs på hög. Men tro mig, kylen havererade och löste det problemet ganska enkelt. 😉
22 oktober 2020 — 8:37
Helena säger:
Fint att du ändå fått till några bra resor! Och ja visst, pengarna går av någon anledning åt till allt möjligt annat …
22 oktober 2020 — 17:11
Sandra Lifsresor.se säger:
Tittade på bilder här om dagen från min senaste utlandsresa som var för ett år sedan ganska precis. Kändes nästa overkligt. Men en fantastisk dykresa i Oman var det. Vi har nog ställt om väldigt väl i familjen och skaffat hund (som så många andra). Men längtan bort och ut i världen finns ju där ständigt på lur och jag jobbar hårt på att inte släppa fram de tankarna. Nu fokuserar vi på att få komma upp till Åre två veckor vid jul/nyår. Hoppas verkligen det kommer att funka.
22 oktober 2020 — 9:04
Helena säger:
Minns din dykresa till Oman, så spännande! Och så konstigt det blivit att såna resor plötsligt är helt omöjliga. Hoppas verkligen att ni kommer iväg till Åre!
22 oktober 2020 — 17:13
Ditte säger:
Jag tycker vi an och avpassat oss ganska bra. Eftersom min fysiska hälsa inte är helt ok så skulle det i våras och somras inte ha blivit några längre resor ändå.. Men vi har träffat vänner promenerat mycket gjort kortare turer och upplevt väldigt mycket i Stockholm. Men visst saknar vi resandet. Väldigt mycket. Får se vad som nu händer runt om. Har vänner som nu är på resa i bl..a. Slovakien och där stängdes mycket ner så de fick raskt ta sig till Polen.
Men visst drar det i resetarmen.
22 oktober 2020 — 9:10
Helena säger:
Du har ju varit väldigt aktiv i år trots allt, måste jag säga! Intressant det du berättar om era vänner som reste i Slovakien. Man kan inte riktigt veta vad som händer om man är på resande fot nu.
22 oktober 2020 — 17:14
Ama de casa säger:
Visst har det varit ett annorlunda reseår!
Vi hann med att besöka sju länder i början av året (kryssning Karibien, så det var lite fusk kanske 😉 ). Sen kom skitviruset och dom satte oss i karantän, vi fick inte gå utomhus om det inte var nödvändigt (handla mat och mediciner). Sju veckor promenerade vi upp och ned i garaget i huset. Sjukt jobbigt! Ja, inte själva promenaden men att inte få gå UT!
När dom till slut släppte ut oss så fick vi slot-tider beroende på vilken åldersgrupp man tillhörde och vi fick max gå 1 km hemifrån. Restauranger och barer var fortfarande stängda, men fick efter ett tag åter öppna fast bara uteserveringar och med begränsad beläggning. När dom öppnade togs vår 1 km-begränsning och slot-tiderna bort.
Efter midsommar lättade dom på restriktionerna så vi fick börja röra oss inom och mellan regionerna.
Sen midsommar har vi gjort 8 minitripper (ca 1 vecka per tripp). Kollade häromdagen och vi har bott över i 31 städer/byar varav 27 var helt nya för oss. Självklart har vi kollat läget så gott det har gått och undvikit ställen där smittan varit utbredd.
Så vi har spamestrat i år. Som “tur” var ( 😉 ) så hade Anders brutit armen i skidbacken just innan smittan drog in så vi hade inga resor alls inbokade. Hade sneglat på en långresa, men hann aldrig boka.
Vi har anpassat oss efter reglerna, vilket inte har varit helt enkelt. Själva anpassningen klarar vi bra, men att hålla reda på reglerna har varit ett helsicke eftersom dom ändras hela tiden och det har varit svårt att få tag i information om vad som gäller. Lokala bestämmelser finns…
På det stora hela har vi haft det bra efter karantänen och jag hoppas verkligen att dom inte sätter oss i fängelse igen, för vi har faktiskt inte gjort nåt! Vansinnigt att spärra in folk på det viset och ekonomin körs i botten.
Men som sagt. Vi har det bra och är friska, det är det viktiga nu 🙂
22 oktober 2020 — 10:36
Helena säger:
Ja, det har ju verkligen varit ett annorlunda år för er också! I Spanien påverkade det ju livet extremt under en lång period. Fantastiskt ändå att ni hunnit med så många mini-tripper! Det har jag upplevt i år, att det behöver inte alltid vara så långa resor för att vara trevliga avbrott 🙂 Hoppas att ni slipper mer “fängelse”!!
22 oktober 2020 — 17:17
Ama de casa säger:
Oj! Vad långt det blev. Sorry… Kanske borde jag ha lagt bilder i kommentaren också? Då hade det typ blivit ett helt inlägg av det hela 😉 😀
22 oktober 2020 — 10:37
Helena säger:
Du kan bara “copy and paste” och lägga in i din egen blogg, så har du ett blogginlägg klart 😉
22 oktober 2020 — 17:17
4000mil säger:
Jag tillhör inte typen s0m gillar att klaga. Och det känns förment att göra det när man varken blivit av med jobbet, har någon anhörig som dött eller själv drabbats med allvarliga sviter av Covid-19. Många har drabbats så mycket värre.
Men eftersom ni frågar. 🙂 Mitt liv har blivit SÅ mycket sämre och tråkigare av pandemin. Jag var ständigt på väg någonstans i mitt förra liv. Inom eller utom Sverige. Alltid en uppslagen väska någonstans i hemmet. I jobbet, för bloggen, för semester, för att träffa släkt, vänner, osv. Visst kan jag anpassa mig och gör det, men känner mig fruktansvärt nere när jag tänker mig en hel lång vinter i detta. Mitt ärliga svar.
22 oktober 2020 — 11:11
Helena säger:
Jag förstår precis vad du menar med att man inte vill klaga, men i och med att du skriver det så är du ju också medveten om att de som drabbas hårdast av det här det är de som blir sjuka, dör, förlorar jobbet, går i konkurs etc. Men trots det kan man ju få lov att reflektera över hur ens eget liv påverkas. Ja, det gäller nog att hitta saker, om än små, att se fram emot i vinter!
22 oktober 2020 — 17:23
BP säger:
Människan är ju ett vanedjur, alltså anpassar vi oss till rådande läge och försöker göra det bästa av situationen. Inte att vi har nåt val. Å jämfört med Spanien har vi ju haft det riktigt bra tycker jag.
Tycker inte att jag lidit direkt, förutom att vi kanske har ätit mindre på restaurang och fikat ute mera sällan. Sommaren var ju strålande, och den har jag njutit av för fullt.
Nu har ju restriktionerna för oss gamlingar lättat (helt korkat enligt mig, då smittspridningen orkar rejält just nu), men nu är det ju en lång och mörk vinter som väntar på oss. Så då blir det nog knepigare. Vill ju inte resa till Spanien exempelvis, där smittan är värre än här hemma. Och utomhusträffar är ju mindre roliga när temperaturen ligger runt noll. Så jag tror att de närmaste 6 månaderna blir en prövning för alla.
22 oktober 2020 — 17:15
Helena säger:
Jag håller med om att det känns som en lite tuff period nu, inte minst i och med att det är svårare att umgås utomhus. Tänker att det gäller att hitta olika små ljusglimtar, men säkert tufft för till exempel äldre som är ensamma.
22 oktober 2020 — 17:27
Lena - gott för själen säger:
Det har verkligen varit ett annorlunda resår. Det kändes nästan lite högtidligt när vi åkte till Idrefjäll i midsomras. 🙂
Längtar så efter att de här pandemigalenskaperna är över så det är ok att umgås och att resa! Längtar!
Kram Lena
25 oktober 2020 — 7:01