Göta kanal med husbil – från Mem till Sjötorp

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: oktober 2026 | Att följa Göta kanal med husbil blev en resa genom Sverige i långsam takt. Vi började i Mem vid Östersjön och fortsatte via slussar, småstäder, cykelturer och spontana avstickare hela vägen till Sjötorp vid Vänern. Här är vår stora guide till Göta kanal med husbil – byggd på vår egen resa längs kanalen.

Göta kanal med husbil – när vägen blev en del av resan

Vi hade bestämt oss för att följa Göta kanal med husbil. Det lät enkelt. Börja i Mem, följ kanalen genom Sverige och avsluta i Sjötorp. Men ganska snart upptäckte vi att en kanalresa med husbil fungerar på ett helt annat sätt än en resa med båt.

Ibland körde vi precis intill vattnet och ibland försvann kanalen långt bort från vägen. Vi parkerade husbilen och fortsatte med elcyklarna, gjorde avstickare till slott, kloster och nationalparker och jagade ställplatser som märkligt ofta hann bli fulla innan vi kom fram.

Någonstans på vägen insåg vi också att Göta kanal egentligen inte är en sevärdhet. Det är en resa. Och kanske är det just därför kanalen passar oss så bra. Här behöver man inte skynda mot nästa mål. Här är resan målet.

Vad är Göta kanal?

Göta kanal sträcker sig cirka 190 kilometer mellan Mem vid Östersjön och Sjötorp vid Vänern. Kanalen byggdes under åren 1810–1832 och är ett av de största byggnadsprojekten i svensk historia.

Totalt finns 58 slussar längs Göta kanal. En stor del av sträckan består av grävd eller sprängd kanal, medan resten av färden går genom sjöar som Roxen, Boren, Vättern och Viken. Men det där är siffrorna. Det fina med Göta kanal upptäckte vi först när vi började följa den.

Hur följer man Göta kanal med husbil?

Det första man ska veta är att det inte finns någon väg som följer kanalen hela vägen. På vissa sträckor kan man köra nära vattnet, medan man på andra måste ta en omväg. Framför allt Vättern innebär förstås att husbilen får ta en helt annan väg än båtarna.

För oss blev det en fördel snarare än ett problem. Husbilen gav oss friheten att lämna kanalen ibland, göra avstickare och sedan hitta tillbaka igen. Elcyklarna blev dessutom perfekta när vi ville komma riktigt nära vattnet. Vi gjorde resan från Mem till Sjötorp, men den fungerar naturligtvis lika bra åt motsatt håll.

1. Mem – här började vår resa längs Göta kanal

Det kändes självklart att börja i Mem. Här möter Göta kanal Östersjön och här invigdes hela kanalen 1832. När vi rullade in med husbilen stod vi alltså vid ena änden av den resa vi nu tänkte följa tvärs genom landet.

Mem är inte stort. Här finns slussen, båtarna, Kanalmagasinet och vattnet som fortsätter ut mot Slätbaken. När vi kom fram parkerade vi och började med att promenera runt området.

Vi visste att det fanns en liten ställplats och såg skylten om att man skulle fråga innan man körde vidare. Vi hade kommit ganska sent. Redan där började ett återkommande tema under resan göra sig påmint: skulle det finnas någon plats kvar åt oss? Men Mem blev framför allt startpunkten. Framför oss låg hela Göta kanal.

Läs mer: Mem – Östersjöns port till Göta kanal

2. Stegeborg – en avstickare vi gärna gjorde

Man måste inte följa kanalen slaviskt när man har husbil. Det är en del av friheten. Därför gjorde vi en avstickare till Stegeborg, ett par mil från Söderköping.Här finns ruinerna efter Stegeborgs slott på en liten ö i Slätbaken.

Miljön med slottsruinen, båtarna och hamnkrogen gjorde att stoppet kändes som betydligt mer än bara en avstickare.Och så fanns förstås frågan som följde oss genom högsommarsverige: var skulle vi ställa husbilen?

Läs mer: Stegeborg – slottsruin, hamn, krog och ställplats

3. Söderköping – kanalen mitt i staden

I Söderköping blir Göta kanal en del av stadslivet. Båtarna passerar mitt bland människor som promenerar, fikar och äter glass, och här kan man stå länge och bara titta på slussningen.

Vi strosade genom de gamla Drothemskvarteren, såg kanalen och upptäckte en stad där det är väldigt lätt att bli kvar längre än man först tänkt.Och så är det förstås svårt att skriva om Söderköping utan att nämna glass. Här verkar glass nästan vara en egen kulturform. Det passade oss alldeles utmärkt.

Läs mer: Söderköping – 9 tips på saker att se och göra

4. Bergs slussar – här visar Göta kanal musklerna

Om man bara ska se ett riktigt stort slussområde längs Göta kanal är Berg svårt att slå. Här finns sammanlagt elva slussar och den stora slusstrappan ner mot Roxen är ett av kanalens mest imponerande skådespel.

Men det är inte bara själva konstruktionen som fascinerar. Det är livet runt omkring. Båtar väntar, människor samlas längs kanterna och sluss efter sluss fylls och töms på vatten.Här blir det också tydligt hur långsam en kanalresa faktiskt är. Ingen trycker på gasen och kör om. Båten får helt enkelt vänta tills vattnet bestämmer att det är dags att fortsätta.

Vreta kloster och Ljungsbro

När man har husbil är det enkelt att kombinera kanalen med annat i närheten. Vi passade bland annat på att besöka Vreta kloster och kunde också se akvedukten vid Ljungsbro. Det är precis den typen av stopp som gjorde att vår kanalresa växte. Vi följde Göta kanal – men lät oss hela tiden lockas bort från den.

Läs mer: Bergs slussar – Göta kanals mäktiga slusstrappa

Läs mer: Vreta kloster och Stjärnorps slottsruin

5. Borensberg – här saktar Göta kanal ner ännu mer

Efter de mäktiga slussarna i Berg möter man en annan sida av kanalen i Borensberg. Orten är liten och kanalen flyter rakt genom samhället. Här finns dessutom en av Göta kanals två kvarvarande handdrivna slussar.

Vi gillar sådana platser. Man behöver egentligen inte göra särskilt mycket. Strosa längs kanalen, se en båt passera, fika eller äta glass och låta tiden gå. I området passade vi också på att fylla husbilen med godsaker. Brunneby musteri blev ett av stoppen, och de där inköpen skulle så småningom dyka upp igen på vårt middagsbord.

Läs mer: Borensberg vid Göta kanal – slussning och delikatesser

6. Motala – Göta kanals huvudstad

I Motala stannade vi längre. Här finns Borenshults fem slussar, som tillsammans bildar kanalens näst största slusstrappa och den brantaste. Vi kom fram och började nästan direkt titta på slussningen.

När elcyklarna hade laddats gav vi oss ut längs kanalen. Vattnet låg spegelblankt och den här dagen blev ett bra exempel på varför cyklar är så användbara på en husbilsresa längs Göta kanal.

Vi passerade Baltzar von Platens grav, fortsatte till hamnen och tog en öl medan veteranbilar rullade omkring. Motala Motormuseum låg alldeles intill, men när solen tittade fram vann ölen och stranden. Museet fick vänta till en annan gång.Till sist cyklade vi vidare till Varamobaden. Kanalresa hade plötsligt blivit strandsemester.

Läs mer: Motala – Göta kanals huvudstad

När Göta kanal försvinner ut på Vättern

Här händer något intressant för den som följer kanalen med husbil. Båtarna lämnar Motala och ger sig ut på Vättern. Vi kunde förstås inte följa efter. Och det är här jag tycker att man ska utnyttja husbilens stora fördel.

Vi fortsatte istället runt Vättern och gjorde resan till vår egen. Vadstena, Alvastra klosterruin, Rökstenen, Askersund och Tivedens nationalpark är inte alla delar av själva Göta kanal, men de blev delar av vår resa mellan kanalens östra och västra delar.

Läs mer: Askersund – och Stjernsunds slott

Vadstena – slott, kloster och Vätternkräftor

Vadstena är en stad vi har återvänt till flera gånger och gärna stannar i. Slottet, klosterområdet, de låga husen och Vättern gör staden värd en egen resa. Den här gången slutade besöket dessutom på ett sätt som passar oss ganska bra. Vi såg en skylt med ”Vadstena kräftor”. Två hinkar färska Vätternkräftor fick följa med i husbilen.

Läs mer: Vadstena – slott, kloster och historia vid Vätterns strand

Alvastra – där inköpen blev middag

Vid Alvastra klosterruin dukade vi senare upp det vi samlat på oss längs vägen. Kräftor och rökt sik från Vättern tillsammans med ostar från Brunneby musteri. Ibland är de bästa restaurangerna inte restauranger alls. Vi satt vid ett picknickbord intill en klosterruin och åt oss genom en del av resan.

Läs mer: Alvastra klosterruin och Rökstenen i Rök

Tiveden – en helt annan sorts stopp

Vi lämnade vattnet en stund och gav oss in bland Tivedens stora stenblock och vilda skogar. Här blev det vandring istället för slussar och båtar.

När kvällen kom hade vi fortfarande ingen plats att övernatta på. Till slut hamnade vi i Undenäs, frågade några lokalbor om vi kunde stå där och fick veta att marken tillhörde kyrkan. Vi fick lov att stanna en natt och fick dessutom ett långt samtal och information om trakten på köpet. Det är också husbilsresande.

Alvastra klosterruin är ruinen efter det kloster där Heliga Birgitta en gång i tiden fick sina mest omtalade uppenbarelser. Bara tio minuter härifrån finns den kända Rökstenen, med världens längsta runinskrift.

Läs mer: Tivedens nationalpark – vandring i vilda skogar

7. Karlsborg – en avstickare med en koppling till kanalhistorien

När vi kom runt Vättern hamnade vi i Karlsborg. Fästningen är inte en del av Göta kanal, men kopplingen är betydligt starkare än man först kan tro.Baltzar von Platen drev även tankarna på Sveriges centralförsvar, och Karlsborgs fästning började anläggas vid Vättern. Här skulle kungafamiljen, regeringen och landets guldreserv kunna skyddas om Sverige angreps.

Vi bokade den guidade Historiska äventyrsturen, och det blev den stora behållningen. Plötsligt fick vi komma in i delar som annars är stängda och följa med ner i underjordiska gångar.Sedan fortsatte vi mot kanalen igen.

Läs mer: Karlsborgs fästning – mäktigt 1800-talsbygge vid Vättern

8. Forsvik – Göta kanals äldsta och högsta sluss

I Forsvik var vi tillbaka vid Göta kanal på riktigt. Här finns kanalens äldsta sluss, invigd 1815, och dessutom kanalens högsta enkelsluss. När man står bredvid den känns höjdskillnaden verkligen.

Precis intill ligger Forsviks bruk, där vi gick runt bland gamla verkstäder, maskiner och utställningar. Här såg vi bland annat en film om hjulångaren Eric Nordevall II, en replika av fartyget som förliste i Vättern 1856. Den båten skulle vi snart träffa på igen.

Läs mer: Forsvik – Göta kanals äldsta sluss och Forsviks bruk

9. Wassbacken – platsen där vi direkt ville stanna

Flera läsare hade tipsat oss om Wassbackens camping. Vi kom tidigt på dagen och hade egentligen inte bestämt oss för om vi skulle stanna. Vi tänkte: Vi får se hur det känns. Så fort vi rullade in visste vi. Här ska vi stanna.

Campingen ligger precis vid Göta kanal och från husbilen kunde vi se båtarna glida förbi. Det var lugnt, grönt och precis den typ av miljö vi hade hoppats hitta under resan.

Cykeltur längs kanalen till Tåtorp

Vi plockade fram elcyklarna och gav oss iväg längs kanalen mot Tåtorp, ungefär fem kilometer bort. Peter bestämde sig förstås för att vi behövde en film där vi cyklade förbi kameran. Det låter enkelt tills två personer ska vara med på filmen och ingen finns kvar bakom kameran. Lösningen blev att hänga upp mobil och selfiestativ och hoppas på det bästa. Resultatet blev faktiskt helt okej.

Vägen tillbaka blev mindre elegant. Regnet kom och vi återvände så leriga att fotograferingen helt glömdes bort. Då handlade det bara om att försöka få cyklar, kläder och oss själva rena igen. Det är kanske inte den bild av Göta kanal som hamnar på turistbroschyrerna. Men det är vår.

Läs mer: Wassbackens camping – och slussen i Tåtorp

10. Töreboda – 20 sekunder över Göta kanal

Nästa stopp blev Töreboda, där kanal och järnväg möts. Här finns också färjan Lina, Sveriges minsta reguljära färja. Den lilla färjan dras för hand över Göta kanal med hjälp av en tross och själva resan tar bara omkring 20–25 sekunder. Det är ungefär så långt från en Atlantkryssning man kan komma. Och just därför är den underbar.

11. Hajstorp – varmkorv med förstklassig utsikt

Från Töreboda fortsatte vi några minuter till Hajstorp. Här finns två dubbelslussar och det är en härlig plats att slå sig ner och titta på båtarna. Vi parkerade husbilen intill och dukade fram dagens lunch: varmkorv och korvbröd. Lagom till maten dök M/S Bellevue upp och började slussa framför oss.

Det finns lunchrestauranger med vita dukar och havsutsikt. Och så finns det varmkorv vid Göta kanal med en passagerarbåt som långsamt glider förbi. Vi var mycket nöjda. 

Läs mer: Töreboda, Hajstorp och Sveriges minsta färja

12. Norrqvarn – där en gammal bekant dök upp igen

När vi kom till Norrqvarn möttes vi av ännu en härlig kanalmiljö. Här finns två slussar, hotell och restaurang och en liten minikanal för barn. Men vi fick också syn på något vi kände igen. Vid slussarna låg hjulångaren Eric Nordevall II – replikan av fartyget som förliste i Vättern. Vi hade sett filmen om bygget på Forsviks bruk och nu stod båten framför oss.

Sådana kopplingar gör en resa roligare. En sak man såg flera dagar tidigare får plötsligt en fortsättning. Och M/S Bellevue, som vi redan sett på flera håll längs kanalen, dök också upp igen. Vid det här laget började den nästan kännas som en gammal reskamrat. 

13. Sjötorp – där vår kanalresa nådde Vänern

Till slut kom vi till Sjötorp. Här börjar Göta kanal – eller slutar, beroende på vilket håll man kommer ifrån. För oss var det slutpunkten. I Sjötorp finns åtta slussar och det var också här arbetet med Göta kanal inleddes 1810. Men efter alla slussar, museer och historiska fakta hade vi utvecklat andra prioriteringar också.

Vi åt glass. Och köpte fisk. Abborrfiléer och gös fick följa med till husbilen. Sedan återstod bara en liten detalj. Var skulle vi bo? Ställplatserna i centrala Sjötorp var fulla när vi kom. Igen. Men precis utanför samhället hittade vi ett stort grönt fält som fungerade som enkel camping. Ingen märkvärdig service, men gott om plats och en härlig utsikt.

Vi ställde upp husbilen, lagade middag och satt ute i solen. Efter att ha följt Göta kanal från Östersjön stod vi nu vid Vänern. Det behövde egentligen inte vara mer komplicerat än så.

Läs mer: Sjötorp – och slussarna i Norrqvarn

Flera år senare såg vi Göta kanal från andra hållet

När vi gjorde den här resan upplevde vi nästan hela Göta kanal från land. Vi stod bredvid slussarna och tittade på när båtarna höjdes och sänktes. Vi cyklade längs dragvägarna och vinkade åt människorna ombord. Flera år senare bytte vi perspektiv.

Då steg vi ombord på klassiska M/S Wilhelm Tham för att göra Lilla kanalresan mellan Söderköping och Motala. Plötsligt var det vi som befann oss nere i slussarna.

Samma kanal – en helt annan upplevelse

Från båten ser man hur mycket arbete som pågår kring varje sluss. Kaptenen håller uppsikt, personalen springer med tampar och avstånden till slussväggarna kan vara försvinnande små. Vi kunde ibland gå av och promenera längs kanalen medan båten arbetade sig genom slussarna och sedan kliva ombord igen längre fram.

Men det som överraskade oss mest var kanske tiden mellan slussarna. Båten gled långsamt genom ett grönt Sverige. Vi passerade gårdar, kor och får, mötte andra båtar och satt bara och tittade på landskapet. Ingen behövde komma fram fortare.

När vi till slut gled in mot Motala passerade vi återigen Baltzar von Platens grav. Den här gången såg vi den från vattnet. Det kändes nästan som att sluta cirkeln. Vi hade först följt Göta kanal med husbil. Nu hade kanalen fått visa oss sin egen väg.

Läs mer: Långsam lyx på Göta kanal – därför blev vi förälskade i Lilla kanalresan