Skribent: Helena Bergström
Uppdaterad: september 2026 | Vad finns på ett svenskt julbord och i vilken ordning ska man egentligen äta alla rätter? Julbordet är en av våra starkaste mattraditioner, med sill, lax, julskinka, köttbullar, Janssons frestelse och mycket annat. Samtidigt förändras julmaten hela tiden – och olika familjer har sina egna måsten. Här dyker vi ner i det svenska julbordet, från sill och nubbe till köttbullar och marsipanbröd.
Innehållsförteckning
Vad är ett svenskt julbord?
Ett svenskt julbord är en buffé med många olika kalla och varma rätter som serveras under julen. Det kan dukas upp hemma på julafton, men det är också vanligt att äta julbord på restaurang under veckorna före jul.

Till skillnad från en julmiddag där en enda huvudrätt står i centrum består julbordet av många mindre rätter. Man tar gärna flera gånger och kan äta maten i olika omgångar – eller ”turer”.
Exakt vad som ska finnas på julbordet finns det förstås inget facit för. Traditionerna skiljer sig mellan olika delar av Sverige, mellan olika familjer och från en generation till en annan. Men vissa rätter har blivit så vanliga att de för många nästan är synonyma med svensk jul.

Vad finns på ett klassiskt svenskt julbord?
Ett stort julbord kan innehålla mängder av rätter, men i stället för att försöka räkna upp precis allt kan man dela in maten i några huvudgrupper.
Sill och annan fisk
Sillen har en självklar plats på många svenska julbord och serveras ofta i flera varianter. Det kan till exempel vara löksill, senapssill eller någon mer modernt smaksatt sill.
Därtill kommer ofta gravad eller rökt lax och ibland annan fisk. För mig är just sill och lax bland det viktigaste på hela julbordet – och till sillen hör förstås gärna en nubbe.

Julskinka och annat kallskuret
Julskinkan är en annan svensk julklassiker. Den serveras vanligtvis kall och griljerad, med senap som tillbehör.
På större julbord kan det också finnas olika korvar, patéer och andra charkuterier. Förr var sylta ett vanligt inslag och den finns fortfarande kvar på många traditionella julbord, även om den inte direkt hör till våra personliga favoriter.
För Peter är julskinkan däremot viktig. Allra helst vill han ha den med senap på en hård smörgås.

Köttbullar, Janssons och annat småvarmt
Efter det kalla kommer det varma – eller ”småvarmt”, som den här delen av julbordet ofta kallas. Här hittar man vanligtvis köttbullar och prinskorv, och på många julbord finns också Janssons frestelse, revbensspjäll och olika sorters kål.
För Peter är köttbullar med potatis och rödbetssallad ett måste, medan jag gärna går direkt på Janssons frestelse. Finns det dessutom brysselkål på bordet blir jagextra nöjd.

Bröd, ost och tillbehör
Till julbordet hör också olika sorters bröd, smör, ost och senap. Knäckebröd och vörtbröd är två klassiker, men även här varierar traditionerna.
Rödbetssallad är ett vanligt tillbehör, framför allt till köttbullar och annan julmat. Senap hör förstås ihop med julskinkan – åtminstone om man frågar Peter.

Något sött till sist
Efter ett rejält julbord kan det kännas närmast övermänskligt att börja om med dessert, men på många julbord väntar ändå ett sött avslut.
Det kan handla om risgrynsgröt, Ris à la Malta, kakor, knäck, ischoklad, marsipan och annat julgodis. Vad som faktiskt serveras varierar minst lika mycket som resten av julbordet.



Hur äter man julbord? – julbordets turer
Man kan förstås ta lite av allt på samma tallrik. Men vill man äta julbord på traditionellt vis finns det en annan metod: man går flera turer. Exakt hur många turer ett julbord ska delas upp i varierar. På vissa klassiska restaurangjulbord talar man om sju turer, medan andra gör en enklare indelning. Grundprincipen brukar vara ungefär denna:
- Sill och strömming – gärna flera sorter.
- Lax och annan kall fisk – exempelvis gravad och rökt lax.
- Kallskuret – julskinka, korv, paté och liknande.
- Småvarmt – köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse och andra varma rätter.
- Ost – med bröd och passande tillbehör.
- Dessert och julgodis – om det fortfarande finns någon plats kvar.
På riktigt stora och traditionella julbord kan kategorierna delas upp ytterligare och bli sju eller ännu fler turer.
Fördelen med att inte lägga allt på samma tallrik är ganska uppenbar när man tänker efter. Sill i senapssås, gravad lax, köttbullar, rödbetssallad och Ris à la Malta behöver faktiskt inte lära känna varandra riktigt så väl. Dessutom får man en chans att smaka maten ordentligt – och orkar förhoppningsvis lite mer.

Julbordets historia – från brännvinsbord till julbord
Det svenska julbordet har förändrats mycket genom historien. En del av rötterna finns i det så kallade brännvinsbordet, som förekom i välbärgade miljöer under 1700-talet.
Före den egentliga måltiden kunde gästerna ta brännvin tillsammans med exempelvis bröd, smör, ost, fisk och kött. Brännvinsbordet utvecklades så småningom vidare mot det svenska smörgåsbordet, som i sin tur har påverkat formen på dagens julbord.

Samtidigt har julmaten äldre rötter än så, och många rätter har tillkommit vid helt olika tidpunkter. Något som idag uppfattas som en uråldrig jultradition kan i själva verket ha blivit vanligt på julbordet ganska sent.
Vill du veta varför vi äter just julskinka, sill, Janssons frestelse, köttbullar, lutfisk och andra klassiker har vi fördjupat oss i historien bakom maten i ett separat reportage.
LÄS MER: 13 rätter på julbordet – julmatens historia

Julmaten skiljer sig mellan olika delar av Sverige
Det finns heller inte ett enda historiskt svenskt julbord som sett likadant ut från Skåne till Norrbotten.
Förr styrdes maten i hög grad av vilka råvaror som fanns lokalt och vad som kunde odlas, fiskas, jagas och konserveras inför vintern. Därför utvecklades olika regionala jultraditioner. Även idag finns spår av dem kvar.
I Halland har exempelvis långkål en stark tradition, medan brunkål förknippas med det skånska julbordet. På Gotland kan saffranspannkaka dyka upp som festmat och längre norrut finns helt andra traditioner.
Numera kan vi förstås köpa ungefär samma råvaror oavsett var i Sverige vi bor. Men de regionala specialiteterna gör julbordet betydligt roligare – och berättar samtidigt om hur människor levde förr.
LÄS MER: Regionala specialiteter på julbordet – från Norrbotten till Skåne

Vad dricker man till julbordet?
Julmust är för många den självklara alkoholfria drycken på julbordet. Öl är en annan klassiker, och den som vill kan kombinera sillen med snaps.
Snapsen har dessutom en historisk koppling till det äldre brännvinsbordet, där brännvin serverades tillsammans med små rätter före måltiden. Och vilken nubbe ska man då välja? Om jag får välja har jag en bestämd uppfattning: gärna kryddat brännvin.
Glögg hör förstås också julen till, men dricks ofta som en egen del av julfirandet snarare än genom hela julbordet – kanske när gästerna kommer eller senare under kvällen.

Julbord på restaurang
Att gå ut och äta julbord har blivit en egen svensk jultradition. Restauranger, hotell, slott, herrgårdar och andra anläggningar dukar upp julbord under veckorna före jul, ibland redan från mitten eller slutet av november.
Vi har själva hunnit prova många olika julbord genom åren. En del har varit mycket traditionella, medan andra har haft en modernare profil eller lagt extra fokus på exempelvis fisk och skaldjur.

Och miljön kan förstås vara en stor del av upplevelsen. Ett julbord i en skärgårdsmiljö eller på ett slott blir något annat än ett modernt restaurangjulbord mitt i Stockholm, även om många av rätterna är desamma.

På stora restaurangjulbord blir också idén med julbordets olika turer extra relevant. När buffén innehåller mängder av rätter är det lätt att bli överentusiastisk vid första varvet. Börja försiktigt – köttbullarna springer knappast iväg.

Det svenska julbordet förändras
Det kan vara lätt att tänka på julmaten som en samling orubbliga traditioner, men så har det aldrig riktigt fungerat. Traditioner förändras. Vissa rätter blir mindre vanliga, andra flyttar in på julbordet och sådant som en generation uppfattade som självklart kanske nästa generation gärna hoppar över.
Idag är vegetariska och veganska alternativ vanliga på många julbord, samtidigt som klassiker kan få nya smaksättningar och influenser från andra matkulturer kan leta sig in bland julrätterna.

Men kanske är familjernas egna traditioner minst lika viktiga som de stora nationella. I en familj är Janssons frestelse otänkbar att vara utan. I en annan måste en viss sorts sill finnas. Någon älskar lutfisk – medan någon annan inte för sitt liv förstår varför den står på bordet.
Det är också detta som gör julbordet levande. Tradition behöver inte betyda att allting alltid måste vara exakt likadant.

Vad måste finnas på vårt julbord?
Hemma hos oss finns det definitivt några olika uppfattningar om vad som är viktigast. Peter vill ha köttbullar, potatis och rödbetssallad. Julskinka med senap ska också finnas, och den äter han gärna på en hårdmacka. Dessutom vill han ha sill, lax och nubbe.
Jag prioriterar sill och nubbe, och nubben får gärna vara ett kryddat brännvin. Janssons frestelse är också viktig, och finns det brysselkål blir julbordet ännu bättre. Lutfisk, sylta och dopp i grytan klarar vi oss däremot alldeles utmärkt utan.

Och så har vi en gemensam liten jullyx: Anthon Bergs marsipanbröd. Är vi hemma i Sverige över jul unnar vi oss gärna några sådana.

Samtidigt är vi inte mer traditionsbundna än att vi kan strunta i hela julbordet. Vi har firat många jular utomlands, och befinner vi oss någonstans där svensk julmat varken finns eller känns naturlig behöver vi inte försöka återskapa den. Då kan julmiddagen bli något helt annat. Och det är också okej. Julen behöver faktiskt inte smaka likadant varje år.


Svensk julmat – traditioner som fortsätter förändras
Det svenska julbordet är alltså både gammalt och nytt på samma gång. Här finns mattraditioner med långa historiska rötter, rätter som tillkommit betydligt senare, regionala specialiteter och familjernas alldeles egna måsten.
Kanske är det just därför julbordet fortsätter att vara så starkt förknippat med svensk jul. Det finns en gemensam grund, men samtidigt gott om utrymme att skapa sitt eget julbord.
För vissa måste julskinkan finnas. För andra är det sillen, Janssons frestelse eller köttbullarna som gör det till jul. Och för ytterligare någon fungerar det alldeles utmärkt att fira jul långt hemifrån – utan en enda prinskorv i sikte.
Vilka rätter måste finnas på ditt julbord? Och finns det någon klassisk julrätt som du gärna låter någon annan äta upp?













Marias memoarer säger:
Jag ska fixa sallad baserat på grönkål och rödkål i år faktiskt ? Svenska julbordet är väldigt likt det finlandssvenska, men vi har då lådorna istället för Janssons och revbensspjäll ? Fast ibland äter jag revbensspjäll och lite annat småplock hos mamma på jullunchen, så det inte ska bli för likt det julbord som serveras hos pappa på kvällen ? Jag är lite osäker hur pass mycket vi skiljer oss från det riktigt finska julbordet dock, ska försöka forska i det
22 december 2019 — 8:41
Helena säger:
Kul med lite nytt på julbordet! 🙂 Väldigt intressant det där med hur det finlandssvenska och det finska julbordet skiljer sig. Berätta gärna om du får veta mer! 🙂
22 december 2019 — 16:26
Ama de casa säger:
1: När jag var liten fanns det alltid grisfötter på julbordet. Jag tyckte mycket om dom och när jag tänker efter så visste jag nog inte riktigt vad det var jag åt. Var rätt kinkig med maten när jag var liten 🙂
2: Inte som jag kan komma på… Vi kämpar på med att försöka få till ett klassiskt julbord som (oftast) avnjuts ute på terrassen. Fast vissa år har vi haft blomkålsjansson istället för den vanliga. Kanske kan det räknas som ett nytt grepp?
3: Nån lokal specialitet för julbordet finns inte här i Spanien för julafton. Det är typ en helt vanlig dag. Men jag minns att när jag var i Kalmar en julafton så blev jag väldigt förvånad över att det fanns kroppkakor på julbordet. Förvånad och glad – jag älskar kroppkakor 🙂
Ha nu en fin fjärde advent!
3:
22 december 2019 — 10:34
Helena säger:
Jag tror aldrig att jag smakat grisfötter faktiskt. Det låter ju inte så kul, men vem vet, det kanske är jättegott!? (Och som barn är det ju ibland bra att veta. Jag älskade blodpudding tills jag började fatta vad det var ;)) Jag hade också blivit förvånad över kroppkakorna, men nu har jag ju förstått att de kan finnas på julbordet på vissa håll!
22 december 2019 — 16:28
Ditte säger:
Kul och intressant sammanställning. Nu är inte julmaten direkt min grej att äta men jag läser gärna om den. Inser att jag nog ändå får testa ytterst lite på julafton men hoppas också på en del skaldjur. (Brukar för egen del äta färsk hummer)
Jag har i veckan tittat en del i Jan Öjvind Swahns bok ”Stora Julboken” bl.a när jag skrev inlägget om pepparkakor för ett tag sedan. En spännande bok där mycket av våra traditione och ursprungr vad gäller mat tas upp
22 december 2019 — 10:43
Helena säger:
Jag tycker också att det är superintressant med traditioner! Hummer låter ju inte dumt 😉 Vi har faktiskt handlat lite julmat till oss själva idag, men vi väljer bara det vi tycker är godast 🙂
22 december 2019 — 16:29
Nils-Åke Hansson säger:
Julmat är alltid gott i lagom mängd. Men har aldrig förstått mig på veganska julmat Man kan ju inte kalla sill sill som är gjord på grönsaker.
Påsk och Midsommar är lite samma ju äldre man blir så tycker jag att det avtar med förväntningarna.
Men ha en bra Jul och koppla av nu
Hälsningar från oss
22 december 2019 — 15:38
Helena säger:
Håller med, det kan vara gott i lagom mängd! Jag (som inte är vegan eller vegetarian) skulle aldrig välja ett veganskt alternativ till sill. Däremot kan jag tycka att det är trevligt att det kommer lite mer grönt på julbordet eftersom det är så mycket kött och fisk 😉
22 december 2019 — 16:34
Maria / MagnoliaMagis säger:
Håller med om att vegansk skinka, köttbullar,korv,sill etc låter såå fel! Sonen är vegan och där har vi olika syn på saken. Annars finns det mycket gott som ex champinjoner i klassisk 1-2-3-lag. Varma grönsaksrätter och kalla. Men substituten är jag inte mycket för.. God Jul!
26 december 2019 — 14:25
BP säger:
Ja, tänk så mycket man (läs: jag) inte visste om julmat. Grisfötter säljs faktiskt fortfarande färdigkokta i burk men även färska. Testade faktiskt för första gången i mitt liv att koka dom själv. Blev inspirerat av finlandssvenska Paula (https://paulaz.se/) som åt dom till Nobelmiddagen på tv. Förstod inte riktigt vad det var man kunde äta, men gelén var otroligt god, då jag spetsat till spadet med en massa kryddor.
En sak jag inte sett på länge är Aladåb, en slags sylta. Ingen större förlust…
Det vore faktiskt intressant att veta hur många fiskaffärer/restauranger som fortfarande säljer/erbjuder ål. Älskar ål faktiskt, men den lär ju vara utrotningshotad. Trodde det var mest i Skåne som man ”måste ha” ål på julbordet.
22 december 2019 — 17:07
Helena säger:
Waow vad modigt av dig att testa att laga till grisfötter själv!! Just det, aladåb, det ordet hade jag nästan glömt 😉 Men generellt så är så är sylta och liknande produkter ingen favorit för mig … Ål finns det väl restriktioner kring, men när vi var vid kusten utanför Åhus så förstod vi att man får fiska ål där. Ser att det står ål på min lista för Småland också. Informationen kommer från Wikipedia, men har inte dubbelkollat på andra sätt.
23 december 2019 — 10:12
Elisabeth säger:
Mycket gott av alla de slag blir det!
Ha en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!
Elisabeth och Lennart
22 december 2019 — 23:03
Helena säger:
Tack detsamma! Önskar er en riktigt fin jul och ett Gott Nytt år!
24 december 2019 — 9:28
Maria / MagnoliaMagis säger:
Tänk vad mycket god mat det finns ändå!… Hos oss har det kommit in mer grönt då sonen är vegan. Något som är riktigt gott är att byta ut sillen i inläggningen mot champinjoner !! Riktigt skönt då det lättar upp och inte blir så mäktigt! Grönkål är ganska nytt för oss medans grynkorven alltid funnits med och fortfarande finns då det är ett måste för bror min och pappa, samt bruna bönorna (ja vi är från Västergötland). Kalvsyltan har försvunnit och skönt är det!
God Jul!!
23 december 2019 — 21:27
Helena säger:
Intressant att höra vad som förändrats hos er! Grönkål har vi alltid ätit (eftersom mina föräldrar är från Halland) men idag serveras den ju ibland på nya intressanta sätt! Sylta saknar jag inte heller … God Jul!
24 december 2019 — 9:30
Lena - gott för själen säger:
Hmm, ja farmor hade alltid kalvsylta minns jag. Det har jag inte sett på nåt julbord på väldigt länge.
Kanelfläsk är något nytt vi har rätt ofta numera. Det är sidfläsk som steks med pinsamt mycket kanel. Låter galet, men är riktigt gott.
Kram Lena
26 december 2019 — 18:00