Meny Stäng

Resa från Coron till Boracay i Filippinerna – 3 båtar och 1 buss

Att resa från Coron till Boracay i Filippinerna! Idag ska vi inte berätta om alla vackra och underbara platser som finns i Filippinerna – utan om hur det kan gå till när man ska ta sig emellan dem … Denna resa inkluderade tre båtar och en buss, och tog två dagar.

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Att resa från Coron till Boracay

Vi skulle resa från Coron i Palawan till Boracay, och vi hade gjort upp en plan:

Dag 1

  • 8:00: Färja Coron – San José, Mindoro (bokat online)
  • 15-tiden: Buss, van eller taxi från San José till Bulalacao (ej bokat)
  • Boende: Hotellet By the Sea vid hamnen i Bulalacao (bokat online)

Dag 2

  • 10:00: Färja Bulalacao – Caticlan (ej bokat)
  • 14-tiden: Båt från Caticlan till Boracay (ej bokat)
  • Boende: Hotellet Cocoloco på Boracay (bokat online)

Att ha en plan är ju en sak, men hur funkade det i verkligheten?

Från Coron till Boracay
Resan var planerad från Coron i väst till Boracay, längre österut

Färja från ön Coron till ön Mindoro – oväntat lång resa i sängar

Den första etappen på resan var en färja från ön Coron till ön Mindoro. Vi hade köpt online biljetterna två veckor i förväg (vilket är en historia i sig, då vi fick lära oss att använda det filippinska betalsättet GCash) och tog en tricycle så att vi var på plats vid färjeläget två timmar i förväg, det vill säga klockan sex på morgonen.

Att göra i Coron Filippinerna
Dags att säga farväl till vackra och dramatiska Coron

Vakten vid grinden tittade på den digitala biljetten och skakade på huvudet. ”Nej, ni måste ta en tricycle till huvudkontoret och få en biljett på papper.”

Var det nödvändigt? Ja, naturligtvis. Vi delade tricycle med en annan turist som hade ett liknande dilemma, köade en stund på huvudkontoret, fick det viktiga pappret och tog tricyclen tillbaka. Nu var vi välkomna in på färjeterminalen!

Tricycle
Vi fick ta en tricycle till huvudkontoret för att få en biljett på papper

På terminalen var det sedvanlig betalning av ”terminalavgift”, fysisk kontroll av väskor och sedan uppradning av väskor på golvet, så de skulle kunna kontrolleras av sniffande hundar. Färjan skull gå klockan åtta, men kom iväg först vid nio-snåret.

Från Coron till Boracay - Bunso transport
Bunso Transport, som tog oss från Coron till Mindoro

Ombord överraskades vi av att få en säng på däck istället för en stol. Inte så dumt faktiskt! Nästa överraskning var att lunch ingick i biljettpriset. Det var bara att vifta med biljetten så fick man en flätad tallrik, överdragen med plast, med ris och kycklinggryta.

Dessutom fanns möjlighet att köpa nudlar, vatten och chips. Inte dumt alls med tanke på att färjeturen tog drygt sex timmar, istället för utlovade fem.

Från Coron till Boracay
Peter sitter i sin säng på färjan mellan Coron och Mindoro
Från Coron till Boracay - utsikt från färjan
Utsikt från däck medan färjan lämnar Coron

Framme i San José på Mindoro – flest turister i sitt fordon vinner

Vi hade trott att vi skulle vara framme i San José, på ön Mindoro, vid ett-tiden. Istället var klockan över tre när vi kom fram.

Från Coron till Boracay
Färjan anländer San José på ön Mindoro

Från San José behövde vi ta oss vidare till orten Bulalacao, där nästa färja skulle gå, men hur? Det var en resa på runt 1,5 timme med bil och vi hade läst att det skulle gå en buss, men hur ofta? Vi var beredda att ta en taxi om det skulle behövas.

WIFI.se
San José på Mindoro
Hamnen i San José på ön Mindoro

Vi frågade första bästa tricycle-chaufför och han lovade att ta oss till ”rätt” ställe för vidare transport. Vi packade in oss själva och våra fyra ryggsäckar i den pyttelilla tricyclen (jo, den kändes ovanligt trång) och var beredda på att åka. Men nej, chauffören ville vänta och se om han kunde få med ytterligare två passagerare. Två till, var då?

Chauffören snirklade fram och tillbaka i hamnen, men ville inte åka. Till slut fick han tag på en filippinsk kvinna med några grönsakskassar. Hon fick plats på den lilla sidoplatsen, och kassarna kunde trängas ihop med våra väskor. Dags att åka!

Utsikt från en tricycle
Vi kikar ut från tricyclen – dags att åka snart?

Från San José till Bulalacao – hur många får plats i en van?

Tricycle-chauffören släppte av oss vid en grusplan som fungerade som terminal för vans. Detta skulle bli bra, trodde vi. Vans är ofta ett smidigt sätt att resa i Filippinerna. Ett gäng passagerare får plats, det brukar vara någorlunda bekvämt och gå hyfsat snabbt.

Vi fick ett pris på 300 peso per person (cirka 55 kronor) och visades in i vanen, som än så länge var tom, tillsammans med ett tyskt par. Sätena var pyttesmå och så tätt placerade att vi omöjligen kunde sitta med benen rakt fram, hur mycket vi än försökte.

Peter och jag trängde in oss så gott vi kunde, men upptog ändå nästan tre säten. Vi oroade oss lite för att någon skulle behöva sitta på det tredje sätet bredvid oss, men anade föga att chauffören snart skulle vilja ha in två personer där …

Van i Filippinerna
På van-terminalen i San José. Detta borde bli bra, eller …?

”Vi kan inte åka förrän klockan fem”, meddelade chauffören, vilket var om en halvtimme, och vi förstod att han planerade att fylla vanen. Successivt ramlade nya passagerare in. En kvinna stuvades in i bakluckan tillsammans med en cykel. En annan kvinna fick sitta i knät på en man.

Vi gjorde några slags omänskliga manövrar för att pressa oss mot väggen, sätet framför och taket, allt på en gång. Mina ben började värka nästan outhärdligt och jag insåg att jag omöjligen kunde sitta i den ställningen i en och en halv timme. Jag fick lätt panik och kände att ”jag måste ut”.

Väl ute ur fordonet hoppades vi att någon kortare person kunde ta platsen längst in och att vi kanske kunde sitta längre ut, mot ytterdörren, med lite mer benutrymme. Men när det var min (Helenas) tur att hoppa in fanns inga platser kvar.

Nu satt 16 personer i vanen och chauffören pekade på 10 centimeter sits, strax intill där vanens skjutdörr skulle stängas. Det fanns ingen chans i världen att jag skulle rymmas där …

Van i Filippinerna
Hur många människor kan man få in i en van … om man pressar riktigt hårt?

Nu hade jag fått nog och blev upprörd. Vi var ju där först, hade väntat i 40 minuter och hade betalt för varsitt säte. Chauffören fortsatte envist att peka på den omöjliga platsen. Kanske hade det varit mer logiskt att tvinga dem att lösa situationen, men istället krävde jag upprört tillbaka pengarna och plockade ut våra väskor. ”Det finns inget annat sätt att resa till Bulalacao. Det finns ingen taxi”, hävdade chauffören. Det brydde vi oss inte om just då.

Klockan var fem, den sista vanen hade åkt och vi var kvar i San José.

Från San José till Bulalacao – att jaga ikapp en buss

Van-chauffören hade rätt i en sak. Det finns inga taxibilar i San José, åtminstone inga lagliga sådana. Vi frågade i en moppebutik och de tipsade om att det kunde finnas en buss. Men klockan var över fem nu, skulle den gå idag?

Vi stoppade en tricycle-chaufför som trodde att vi skulle hinna till sista bussen och tog med oss till bussterminalen. När vi kom in på terminalen började alla skrika och vifta, och tricycle-chauffören gjorde ett ärevarv och körde ut ur terminalen igen. Bussen hade åkt, och vi skulle jaga ikapp den. Nu gick det undan på San Josés gator! Det gasades, tutades och viftade och den stora bussen körde in till kanten.

Ville vi till Bulalacao? Absolut, det var bara att hoppa in! Puh, vilken lättnad …!

Tricycle
En tricycle-chaufför fick jaga bussen längs gatorna i San José

Från San José till Bulalacao med buss – ett under av komfort

Bussen var stor, rymlig och luftkonditionerad. Den var heller inte mer än halvfull, så det var bara att breda ut sig. Priset? 200 peso (cirka 37 kronor) per person.

På ett ställe gjorde vi ett 15 minuters stopp för att chaufför och andra skulle kunna äta. Bussen skulle nämligen göra en mycket längre resa än den 1,5 timme som vi skulle åka med den. Vi passade på att köpa dricka och lite snacks, och sedan var det bara att fortsätta resan …

Från Coron till Boracay
Rymligt och bekvämt i långfärdsbussen mellan San José och Bulalacao

Framme i Bulalacao – äntligen!

Vid sju-tiden på kvällen var vi äntligen framme vid hamnen i Bulalacao. Vi skyndade till biljettkontoret för att köpa biljetter till nästa dag, men nix, det kunde vi inte göra förrän nästa morgon. Istället checkade vi in på hotellet ”By the Sea”, som låg på fem minuters promenadavstånd från hamnen.

Det här hotellet var väldigt enkelt, och det luktade mögel i badrummet. Men rummet hade luftkonditionering och dög utmärkt för en natt. Dessutom var personalen supertrevlig och vi kunde beställa varsin pizza innan det var dags att sova. Vi var lättade över att vara framme!

Dag 2 på resan – dags att köpa ännu en färjebiljett

Resdag nummer två startade vi med frukost på hotellet By the Sea i Bulalacao, vilket ingick i priset (cirka 300 kr/natt om vi minns rätt).

Filippinsk frukost
Frukost på hotellet By the Sea: ris, ägg och friterad kyckling

Därefter tog vi vår packning, promenerade ner till hamnen och köpte varsin biljett till färjan Bulalacao – Caticlan. Lätt som en plätt!

Från Coron till Boracay
Att fixa färjebiljett på morgonen tog bara någon minut
Från Coron till Boracay - Port Bulalacao
Terminalen i Bulalacao, där vi fick vänta på färjan Bulalacao – Caticlan

Färja från Bulalacao på Mindoro till Caticlan på Panay – inte så långt kvar

Från Bulalacao åkte vi med bolaget FastCat, med en färja som kändes både snabbare och modernare. Den här färjan skulle bara ta tre timmar. Skönt! Men gick det så fort? Nja, det tog nog snarare fyra timmar …

Vi satt i alla fall hyfsat bekvämt och här fanns en ”riktig” bistro där vi kunde handla nudlar, öl och till och med en smörgås med skinka och ost (även om ”ost” i Filippinerna inte riktigt är detsamma som hemma …).

Från Coron till Boracay
Redo att gå ombord på ännu en färja!
Från Coron till Boracay - FastCat
Färjan från FastCat kändes lite modernare och snabbare

Båt från Caticlan till Boracay – oj, vilken turistbusiness!

Framme i Caticlan, på ön Panay, möttes vi av en nästan hysterisk turistbusiness. Det är nämligen härifrån man tar sig vidare till ön Boracay – som är Filippineras i särklass mest populära semesterdestination.

Från Coron till Boracay
Massor av människor i hamnen i Caticlan – alla ska vidare!

På terminalen trängdes massor av människor som alla skulle slussas omkring för att köpa båtbiljett och betala miljöavgift. Vi köpte ett paket med båtbiljett + miljöavgift + transport till hotellet för 800 peso (cirka 150 kronor) per person.

Vi fick varsin klisterlapp att fästa på kläderna och sedan var det bara att låta sig slussas framåt. Först skulle vi ombord på en båt för överfart till Boracay, vilket bara tog en kvart.

Från Coron till Boracay

Framme på Boracay – till slut!

Framme på Boracay slussades vi vidare av händer som viftade och pekade. ”Ma’am, Sir, please go right.” ”Ma’am, Sir, please wait here.”

Från Coron till Boracay

Vi köade tillsammans med alla andra turister och blev därefter upphämtade av en slags tricycle driven på el – något som vi inte sett någon annanstans i Filippinerna. Vi vet att Boracay stängdes under ett halvår, för några år sedan, på grund av överturism och miljöförstöring, så kanske är de elektriska fordonen en del i det ”nya” Boracay.

Turister i kö för att en elektrisk tricycle-skjuts till respektive hotell

Inga fordon (förutom räddningsbilar) får köra ner på stranden, så den sista lilla biten fick vi promenera. Sedan var vi framme vid vårt hotell, Cocoloco Resort på White Beach. Fantastiskt skönt!

Cocoloco Resort
Restaurangen på Cocoloco Resort på Boracay, där vi bodde
Strand
Inget fel på stranden på Boracay!

Hur var det att resa från Coron till Boracay?

Hade vi inte kunnat flyga från Coron till Boracay? Jo, men inte direkt, utan vi hade i så fall fått flyga till Cebu City eller Manila och sedan ta ett nytt flyg, och det kändes inte lockande. Vår resa från Coron till Boracay var ett riktigt äventyr, men på det hela taget gick det bra. Hoppas att du tyckte att det var intressant att ”hänga med”!

Våra bästa tips om Filippinerna. Klicka på bilden!

Video 7 av 7

Prenumerera på vårt nyhetsbrev